idag har jag kännt mig tom på energi. jag tillbringade halva dagem med att ligga i sängen o kolla på Jane Eyre. sen tvättade jag lite o gjorde ett halvhjärtat försökt att plocka undan alla kläder som ligger överallt. jag var seg, men jag mådde bra.
tills för ca 1h sen då det kändes som jag blev svept iväg av en våg av depression. helt plötsligt känns allt så dystert o hopplöst, var kom det från liksom?jag känner mig ensam, jag vill att nån ska krama om mig o säga att allt kommer att ordna sig, att det vi gör här i livet spelar roll o att allt kommer att balansera ut sig i slutändan. but there´s noone to do that.
ibland önskar jag att jag kunde vara religiös, fatta vad skönt att tro på nåt, att det finns en anledning till varför man lever, att ha ett mål med livet o inte bara irra runt planlös som jag gör nu. för var jag än kommer o vad jag än gör tror jag att jag alltid kommer att vara lika vilse som jag är nu, för jag tror inte att nåt av det vi gör här egentligen spelar nån roll...
so what´s the point? what is the fucking point?!
fan..ibland känner jag mig så jävla bipolär..ena stunden är allt bra o nästa mår jag så jävla dåligt. jag vill inte dö, men jag vill inte leva heller i såna stunder...men det är bara att härda ut för imorn kommer det att vara över o jag kommer att må bra igen...tills nästa gång vågen rullar in.
1 comment:
I know how you feel. Hur ska vi ta oss ur denna röra? En sak vet jag som är sann: Det du gör spelar roll. Vi är alla en del i ett stort maskineri.
Kram på dig
Post a Comment