oh, hey

holy crap vad länge sen det var jag skrev. men jag har liksom varit upptagen med annat. har egentligen ingen lust att skriva om det men jag kanske borde, det har ju alltid hjälpt att skriva förut.
men det känns som att allting blir så mycket mer verkligt när man skriver ner det, och även om det värsta är över nu känns det fortfarande som att jag inte har bearbetat något eller ens helt förstått vad som har hänt.
jag vet inte om jag är redo att skriva ner allt.

men den mest nedslimmade versionen kommer här:
min bror var i en mc-olycka (singelolycka). läkarna visste inte om han skulle överleva de första dagarna. men det gjorde han o blev långsamt bättre och har nu efter 4,5veckor fått lämna sjukhuset.
han skadade ingen "viktigt", allt kommer att läka med tiden och man kan leva utan mjälten.
inget har ju hunnit läka än så han har skitont, men han blir bättre för varje dag.

hahaha, vad nästan futtigt det verkar när man komprimerar allt så här. tror allvarligt inte att jag kommer skriva mer än så. jag känner mig slut känslomässigt och är just nu mer intresserad av ytliga saker. jag har även lärt mig att jag verkligen är en människa som lever i nuet (kanske även lite i framtiden) men det förflutna har liksom ingen plats i mina tankar. visst det påverkar mig; hur jag är och hur jag tänker/agerar men det är inget som jag aktivt tänker på.